Blogginlägg D: Ska vi ägna åt oss kampanjjournalistik?

I många fall när vi diskuterar journalistik i största allmänhet, landar vi allt som oftast kring diskusionerna om mediernas objektivitet. Så även i det här fallet. Kanske lite mer än i andra till och med.
Kampanjjournalistik kan beskrivas på olika sätt, men vanligast som den form av journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället i ett visst syfte vinklar rapporteringen. Vilket går helt emot det klassiska tänkandet kring journalistik, att granska oberoende och kritiskt.

Det finns väl ingen som missat diskusionerna kring hur våra svenska grisar egentligen mår?
Och på så vis har flertalet människor runt om i Sverige valt att lägga julskinkan åt sidan i år.
Att den här frågan kommer upp just nu och inte i somras är inte för mig någon tillfällighet.

Vissa frågor i samhället tycker jag vi behöver fundera kring lite extra, de behövs lyftas fram mer än som en artikel, vilken som helst. Vissa frågor behövs det skapas debatt kring.
Men hör dessa mediala kampanjer hemma bland nyhetsrapporteringen?
Jag kan varken svara för eller emot kampanjjournalistik, i vissa fall behövs det i samhället, medan i andra fall förstör det mer än det hjälper.

Vissa mediala kampanjer som väcker stor uppståndelse stannar i våra tankar ett tag, ibland i ren hysteri, och sedan försvinner helt. Ni kanske minns hysterin när alla helt plötsligt skulle sluta äta chips?
Varenda tidning skrev om att vi kunde få cancer av chips, en hysteri som ganska snabbt försvann och glömdes bort.

Andra mediala kampanjer som aldrig verkar ta slut och som än idag är aktuellt är Annika Östberg. Och varje gång en omprövning av Annika Östbergs fall har varit aktuell har medierna lämnat stora utrymmen. Tidningarna har på olika sätt drivit kampanjer för att få hem Annika Östberg.
Frågan är varför det alltid funnits och finns så stort stöd från så många människor i Annikas fall.
Är det på grund av att hon är kvinna, dömd för ett grovt brott och dels för att hon är en svensk fängslad utomlands, eller kanske på grund av att hon behandlats så positivt av svenska medier?
Nu när det är klart att hon ska släppas fri menar Örebro tingsrätt att det stora intresset från svensk media, för Annika Östbergs fall är positivt för hennes chanser att klara ett vanligt liv när hon släpps fri.

Många frågar sig om rapporteringen kring Annika Östberg varit snedvriden, eller till och med felaktig.

Som jag tidigare nämnt tycker jag att vissa ämnen och frågor i samhället behövs lyftas och debatteras kring, mer än andra. Men vi som läsare måste försöka se bakom dörrarna, det är sällan ett fall är så enkelt som det verkar.
Avslutande kan jag fortfarande inte svara på frågan om vi ska ägna oss åt kampanjjournalistik eller inte, å ena sidan uppfyller det en viktig del å andra sidan får det oss människor att bli hysteriska och ta ställningstaganden vi inte ens hinner fundera närmare över.

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Boken Flickan och skulden är skriven av Katarina Wennstam, kriminalreporter på SVT, där hon bevakat ett stort antal uppmärksammade gruppvåldtäktsmål. Och det är det som boken bygger på, ett reportage om samhällets syn på våldtäkt.

Som Katarina själv beskriver kan hon med hjälp av "New journalism" redovisa sitt material av det slag som den dagliga nyhetsrapporteringen sällan har utrymme för. Händelser som vanligtvis, kanske i bästa fall blir en artikel eller notis i tidningen, beskrivs i boken in i minsta detalj, miljöer, människor, känslor osv.

Den här boken får mig att öppna upp ögonen och tänka till om samhället verkligen ser ut som det gör bland unga och framförallt vuxna människor. Det enda svaret jag kommer fram till är att det faktiskt är så det fungerar, att en flicka i skolans korridorer blir kallad för hora är så "vanligt" att ingen ens reagerar. Skrämmande.

De tankar som boken ger upphov till skulle jag aldrig få genom media på samma sätt. Rapporteringen blir där för snäv, jag tar till mig vad som rapporteras men bläddrar vidare eller byter kanal.
Katarinas bok tycker jag helt klart är journalistisk litteratur, där ren fakta dokumenterats. Och jag tycker definitivt att man ska ha samma krav på sanning, källkritik och etik av den här formen av journalistik som "vanlig journalistik". Denna boken handlar om ett känsligt ämne, och man bör som författare exempelvis tänka efter hur mycket man kan hänga ut personerna i fråga.

Fördelarna med New journalism tycker jag är att man får en helhetsbild av ett ämne som man i media bara "nuddar vid". Det negativa med New journalism tycker jag är att vissa händelser blir överdrivna eller extra kryddade för att skapa spänning hos läsaren, men den känslan får jag inte efter att ha läst denna boken. Sedan tycker jag att man bör bilda sig en egen uppfattning om vad som är överdrivet och ren fakta, vilket jag tycker i dagsläget även gäller för "vanlig journalistik" också.

Avslutningsvis håller jag helt med Jan Gradvall i hans text:

"Ett ofta upprepat krav på journalistik är att den ska vara så kallat objektiv. Ingen har dock ännu på ett övertygande sätt definierat hur den objektiviteten i så fall skulle vara möjlig. Allt skildras ur någons ögon. Till och med innehållet i kvällens ”Aktuellt”-sändning kommer att vara subjektivt. Någon har alltid gjort ett urval om vad som är viktigt och mindre viktigt."

Blogginlägg B: Etik i medierna

Hur de etiska gränsdragningarna görs i media varierar beroende vilken redaktion man tittar på och det tycks vara ganska stora redaktionella skillnader när det handlar om exempelvis den personliga integriteten och publicering av bild. Det handlar om uppgifter som kan vara mycket känsliga och i värsta fall förstöra en människas liv. Naturligtvis skiftar gränsdragningarna från fall till fall, men jag tycker mig se några fall där media gått över gränsen av vad som är av allmänt intresse och vad som kan vara smaskig information som säljer.

Efter att ha lyssnat på fallet i Medierna (Medierna 2009-01-31)där det diskuteras hur olika medier hanterade mordet på den homosexuella 26-åringen i Malmö, får jag mig en tankeställare vart media egentligen är påväg?
Nu drar jag inte alla över en gräns utan tänker främst på Aftonbladet som i princip publicerade alla uppgifter kring de misstänkta pojkarna, 15 respektive 17 år som hade starka religösa åsikter. 17-åringen drev dessutom en blogg om moralfrågor och islam och i programmet diskuteras hur olika redaktioner hanterade dessa uppgifter. Aftonbladet beskrevs som jag nämde tidigare den tidning som berättade allt, medan Sydsvenskan var mer försiktiga med sina uppgifter.

I Spelregler för press, tv och radio kan man bland annat läsa detta:
Framhäv inte berörda personersetniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Aftonbladet menade att alla uppgifter redan fanns ute på Internet, och därför fanns det ingen anledning för dem att inte publicera uppgifterna.

Just detta resonemanget oroar jag mig mest för, visst Aftonbladet är ute efter att sälja lösnummer men jag anser ändå att redaktionerna borde göra skillnad på vad som skrivs i de sociala medierna och på redaktionerna. Självklart ser jag med kritiska ögon på det som skrivs i media, men om allt fler redaktioner resonerar på det viset undrar jag vart journalistiken slutligen kommer att hamna? Vem ska vi då förlita oss på?

I skrivandes stund kom jag även att tänka på fallet om "bussmannen" i Karlstad som togs upp i Efterlyst i förra veckan. Där gick de ut med bild i programmet och några dagar senare var gärningsmannen fast.
Detta tog VF och NWT också fasta på och Värmlandsnytt tog i ett inslag upp att journalistförbundet riktat skarp kritik mot NWT och VF, som ansåg det var fel av tidningarna att publicera en bild från en övervakningskamera på en buss på en person misstänkt för en rad kvinnoöverfall.

Med hänsyn till:

Enligt spelreglerna som press, radio och TV ska följa ska den som inte är dömd för ett brott betraktas som oskyldig. Dessutom säger reglerna att om en person inte namnges ska man undvika att publicera bild som kan göra identifiering möjlig.

NWT svarade på kritiken, med bland annat att detta inte var någon unik bildpublicering:

"Även om man aldrig kan vara hundraprocentigt säker på någonting och mannen inte är dömd ansåg vi efter moget övervägande att allmänintresset vägde över. Genom bildpubliceringen kunde vi varna allmänheten och kanske på så sätt medverka till att ytterligare överfall undviks.
Att tidningar väljer att publicera bilder på misstänkta gärningsmän i syfte att varna allmänheten eller identifiera misstänkta är på inget sätt unikt."

Mannen på bilden var i detta fallet den rätte, men det hade kunnat få oanade konsekvenser för personen på bilden om fallet inte hade varit så. Genom att ha sett inslaget i Efterlyst kunde man förstå vilket område i Karlstad han var ifrån och lätt kunnat identifiera honom, en anledning till att han åkte fast. NWT och VF kanske borde ha övervägt att det räckte med att Efterlyst visade bilden?

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

Jag har för vana att läsa tidningen varje dag. Det kan vara allt ifrån Aftonbladet till Värmlands folkblad. Det är inte allt för sällan jag funderat i banor som, Hur tänkte journalisten när han skrev om detta, vem bryr sig? Eller, Hur kan den här "nyheten" få ett helt uppslag som handlar om en idolskandal medan flera människor i Afrika har dött, och det är endast en liten notis?

Nyhetsvärdering har alltid fascinerat mig och innan jag började läsa journalistik, har jag många gånger funderat kring vad det är som gör att nyhet just blir en nyhet?

"En nyhet ska vara aktuell och intressera många - och ju närmare läsaren händelsen inträffat desto intressantare är den"

Detta är en vanlig beskrivning på nyhetsvärdering, andra faktorer som påverkar är:

• Tidningen vill helst vara ensam om att ha nyheten.
• Nyheten berättar om något som är överraskande eller ovanligt.
• Nyheten handlar om någon "offentlig person".
• Nyheten avslöjar felaktigheter i samhället.
• Nyheten handlar om lag- eller regelbrott.
• Nyheten har en rolig vinkel.
• Det finns bra bilder till nyheten.
• Det handlar om den lilla människans kamp mot makten.

www.tidningeniskolan.se

Journalister förväntas delvis att granska samhällets makthavare, förklara komplicerade händelser i samhället och sätta i det i ett sammanhang. De förväntas också vara sakliga, korrekta och neutrala. Att jorunalister ska vara neutrala i sin rapportering börjar suddas ut mer och mer. Förr pratade man om vad läsarna bör veta, idag handlar det mera om vad läsarna vill veta, vilket delvis beror på konkurrensen.

Vi kan dagligen läsa om skandaler kring kändisar och makthavare, och under fredagen den 18 september pryder skandalen kring Mona Sahlin, nästan varenda kvällstidnings löpsedel.
Den här gången kan vi läsa om att Mona Sahlin (S) har åkt med specialchartrat flygplan till Mallorca – för att gå på festfixarens Micael Bindefelds 50-årskalas.
– Jag tycker det är fullständigt idiotiskt. Hon är partiledare för Sveriges största parti, ett parti där det stora antalet medlemmar inte rör sig kring Stureplan, säger Paul Ronge, medierådgivare.

Expressen och Aftonbladet strävar efter att sälja lösnummer. Till skillnad från exempelvis GP och NWT som har många prenumeranter. Kvällstidningarna strävar efter intresseväckande löpsedlar, då skandaler kring kändisar och politiker väger tungt. Politiker berör dessutom hela Sveriges befolkning och självklart vill vi ta del av vad de gör. Men jag tycker inte att "nyheten" om Mona Sahlins skandal är varken överraskande, ovanlig eller för den delen har en rolig vinkel. Ja, den handlar om en offentlig person och vi har en förmåga att gotta oss i offentliga personers privatliv och deras misslyckanden.
Nyheten sålde helt säkert lösnummer men kommer antagligen att vara bortglömd inom det närmaste.

I NWT kunde vi idag, fredag den 18 september läsa om att Gränshotellet i Töcksfors har gått i konkurs. En extremt lokal nyhet, vilket gör de lokala nyheterna så unika.
Inte ens jag som är från Värmland skulle rikta mina ögon till den nyheten, men för de som bor i Töcksfors och har familj och bekanta som jobbar på hotellet, ser antagligen nyheten som viktig och intressant att läsa om.

Redaktioner på lokaltidningar har ofta unika nyheter eftersom de väljer att skriva om sådant som händer i närmiljön och berör just deras läsare. Lokaltidningar skriver inte bara om lokala nyheter, men nyheter från annat håll får ofta mindre utrymme och blir inte lika noggrant beskrivna. På orter där det finns fler tidningar innehåller tidningarna naturligtvis ofta samma nyhetet, men varje tidning försöker hitta en egen vinkel på nyheten och vill helst ha någon nyhet som konkurrenten inte har.