Karlstads universitet ht 2009

måndag 5 oktober 2009

Blogginlägg B: Etik i medierna

Hur de etiska gränsdragningarna görs i media varierar beroende vilken redaktion man tittar på och det tycks vara ganska stora redaktionella skillnader när det handlar om exempelvis den personliga integriteten och publicering av bild. Det handlar om uppgifter som kan vara mycket känsliga och i värsta fall förstöra en människas liv. Naturligtvis skiftar gränsdragningarna från fall till fall, men jag tycker mig se några fall där media gått över gränsen av vad som är av allmänt intresse och vad som kan vara smaskig information som säljer.

Efter att ha lyssnat på fallet i Medierna (Medierna 2009-01-31)där det diskuteras hur olika medier hanterade mordet på den homosexuella 26-åringen i Malmö, får jag mig en tankeställare vart media egentligen är påväg?
Nu drar jag inte alla över en gräns utan tänker främst på Aftonbladet som i princip publicerade alla uppgifter kring de misstänkta pojkarna, 15 respektive 17 år som hade starka religösa åsikter. 17-åringen drev dessutom en blogg om moralfrågor och islam och i programmet diskuteras hur olika redaktioner hanterade dessa uppgifter. Aftonbladet beskrevs som jag nämde tidigare den tidning som berättade allt, medan Sydsvenskan var mer försiktiga med sina uppgifter.

I Spelregler för press, tv och radio kan man bland annat läsa detta:
Framhäv inte berörda personersetniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Aftonbladet menade att alla uppgifter redan fanns ute på Internet, och därför fanns det ingen anledning för dem att inte publicera uppgifterna.

Just detta resonemanget oroar jag mig mest för, visst Aftonbladet är ute efter att sälja lösnummer men jag anser ändå att redaktionerna borde göra skillnad på vad som skrivs i de sociala medierna och på redaktionerna. Självklart ser jag med kritiska ögon på det som skrivs i media, men om allt fler redaktioner resonerar på det viset undrar jag vart journalistiken slutligen kommer att hamna? Vem ska vi då förlita oss på?

I skrivandes stund kom jag även att tänka på fallet om "bussmannen" i Karlstad som togs upp i Efterlyst i förra veckan. Där gick de ut med bild i programmet och några dagar senare var gärningsmannen fast.
Detta tog VF och NWT också fasta på och Värmlandsnytt tog i ett inslag upp att journalistförbundet riktat skarp kritik mot NWT och VF, som ansåg det var fel av tidningarna att publicera en bild från en övervakningskamera på en buss på en person misstänkt för en rad kvinnoöverfall.

Med hänsyn till:

Enligt spelreglerna som press, radio och TV ska följa ska den som inte är dömd för ett brott betraktas som oskyldig. Dessutom säger reglerna att om en person inte namnges ska man undvika att publicera bild som kan göra identifiering möjlig.

NWT svarade på kritiken, med bland annat att detta inte var någon unik bildpublicering:

"Även om man aldrig kan vara hundraprocentigt säker på någonting och mannen inte är dömd ansåg vi efter moget övervägande att allmänintresset vägde över. Genom bildpubliceringen kunde vi varna allmänheten och kanske på så sätt medverka till att ytterligare överfall undviks.
Att tidningar väljer att publicera bilder på misstänkta gärningsmän i syfte att varna allmänheten eller identifiera misstänkta är på inget sätt unikt."

Mannen på bilden var i detta fallet den rätte, men det hade kunnat få oanade konsekvenser för personen på bilden om fallet inte hade varit så. Genom att ha sett inslaget i Efterlyst kunde man förstå vilket område i Karlstad han var ifrån och lätt kunnat identifiera honom, en anledning till att han åkte fast. NWT och VF kanske borde ha övervägt att det räckte med att Efterlyst visade bilden?